Mia Hellekant
Ruach
- Skulpturinstallation, salt
Göteborgs Konstmuseum, Falkhallen
I verket Ruach har jag valt att arbeta vidare med ett tema jag användt tidigare detta år på Galleri Rotor. I utställningen jag visade under titlen Genomgång var salt ett viktigt element och saltets många symboliska aspekter utgjorde en väsentlig del av läsningen av verket.
Jag försöker också här att knyta an till samt vidareutveckla samma symbolik. Ruach (grek. pneuma) är ett gammalt hebreiskt ord som betyder både vind och luft, andning och anda. Enligt samma tradition är dessutom vind, tillsammans med vatten, det ända element som inte är skapat, utan alltid existerat. Båda ord är kvinnliga.
Genom att sätta dessa två element i relation till varandra vill jag ge betrakteren några ledtråder till mitt arbete utan att tvinga henne i en viss riktning. Min förhoppning är att utställningssituationen skall upplevas som ett stycke ordlös poesi. Jag vill att ögonblicket skall uppmärksammas av betraktaren och dröja sej kvar, om än bara för en liten stund.
I övrigt är utställningen svår att göra rättvisa, som grupputställningar ofta är. [...] Mia Hellekants stora saltskulptur eller saltteckning Ruach, lika radikalt avvikande från en undersökande och socialt orienterad tendens som hennes Rotorinstallation var. Ruach är hebreiska för andning eller vind. Verket består av ett utsträckt rektangulärt saltfält eller saltfundament med ett lätt spår, som efter en änglavinge eller en framsvävande skida, eller kanske den där vindilen i Tarkovskijs Spegeln? Det får rätt dåligt understöd av omgivningen men klarar sig ändå bra.
